Psykologiprofessor Mihaly Csikszentmihalyi studerade på 1960-talet vad som gjorde människor lyckliga genom att intervjua människor i olika yrken. Ofta i dessa intervjuer fick han höra de intervjuade använda ordet flow för att beskriva ett särskilt tillstånd då de kände sig lyckliga. Detta gjorde att hans forskning delvis fick ett annat fokus. Vad är detta fenomen som människor pratar om? Vad är flow? Om man översätter flow till svenska blir det flöde eller flyt. Man kan nog säga att dessa två ord ganska väl fångar vad flow står för. En vanlig beskrivning kan lyda: ”allt är som i ett flöde” eller ”jag känner att jag har sånt flyt”. Det var i början på 1990-talet som begreppet flow genom Csikszentmihalyis bok med samma titel blev vida känt. Undertitel till boken var: den optimala upplevelsens psykologi. Flow beskrivs som ett optimalt tillstånd att vara i.

De typiska drag som förknippas med flow och fångar fenomenet är:

• Att tidsuppfattningen försvinner
• Man är helt fokuserad på det man håller på med
• Man upplever någon form av tillfredställelse eller rent av eufori

När man befinner sig i flow har man inte någon känsla av hur mycket tid man har ägnat åt det man håller på med. Det kan vara tio minuter men det kan också vara tio timmar. Ett sätt att beskriva det är att man befinner sig i en punkttid. Tiden är som en punkt där bara nuet existerar. I detta nu har man full koncentration vilket också betyder att man inte har sina tankar på något annat eller i tankarna befinner sig någon annanstans. Koncentrationen får individen att känna sig som ett med aktiviteten. Flow beskrivs därför som ett särskilt medvetandetillstånd, kanske kan man kalla det ett högre medvetandetillstånd. När man är så fokuserad och ett med det man gör infinner sig också en positiv känsla som beskrivs som tillfredställande, helt enkelt behaglig. Det är en känsla man gärna vill komma tillbaka till när den väl har upphört. Även om man förlorar tidsuppfattningen tar aktiviteten någon gång slut och då börjar känslan av tillfredställelse att avta. Ju behagligare känslan är desto troligare att man vill uppleva den igen. Detta gör att individer som når tillståndet flow försöker försätta sig i tillståndet igen och igen. Till en början kan det räcka med att ägna sig åt samma aktivitet men efter en tid behöver aktiviteten bli lite mer utmanande. Flow befinner sig nämligen hela tiden i gränslandet mellan utmaning och förmåga. När förmågan ökar blir samma utmaning relativt sett lägre vilket gör att man behöver en högre utmaning.

De personer som har intervjuats av Csikszentmihalyi har upplevt flow trots att de har ägnat sig åt helt olika aktiviteter. Det finns konstnärer, musiker, idrottsutövare och till och med fabriksarbetare som beskriver hur de har hamnat i flow. Två grupper är särskilt intressanta. Dels har vi bergsklättrare och dels har vi kirurger. Bergsklättrare upplever flow när de är mitt uppe i klättrandet. När man klättrar krävs det att man har fullt fokus på det man gör vilket i någon mening underlättar för att nå flow. Om man tappar fokus kan man falla ner till marken som i värsta fall är flera hundra meter ner. Ju högre fokus man har på det man gör desto troligare att man helt tappar tidsuppfattningen och börjar uppleva känslan av tillfredställelse. En bergsklättrare blir dock duktigare och duktigare. Det betyder att det som var en svår bergsvägg att ta sig upp för förra säsongen är för lätt detta året. Alltså behöver bergsklättraren en svårare utmaning. Att fortsätta klättra på lätta väggar innebär två saker som båda är negativa. Om väggen är för lätt sker allt mer per automatik och man kan börja tänka på annat. Alltså är graden av fokus inte så hög. I värsta fall innebär för lågt fokus att man slarvar och tappar greppet. Den andra negativa konsekvensen är att en låg grad av fokus inte leder till flow. Det känns mer som ett rutinarbete. Bergsklättraren söker därför utmaningar och spänningen som kräver absolut fokus som i sin tur leder till flow. En kirurg genomgår något liknande. Att göra ingrepp i någon människas kropp innebär inte bara en risk för kirurgen utan ännu mer för patienten. Ingreppet kräver följaktligen absolut fokus. Kirurger beskriver därför att de ofta hamnar i flow när de opererar. Det är med kirurger som med alla andra yrkesutövare. Med övning ökar färdigheten. Efter ett antal kirurgiska ingrepp av ett särskilt slag börjar det bli relativt lätt för kirurgen och en lägre grad av fokus krävs. Det kan leda till misstag men det leder definitivt inte till flow. Kirurgen önskar därför att få mer avancerade ingrepp för att återfå utmaningen.

 

 

På utmaningsskalan kan man tänka sig att en för låg utmaning leder till uttråkning medan en för hög utmaning leder till oro. Det är när utmaningen är precis lagom som den leder till flow. På färdighetsskalan kan man se att en låg färdighet leder till oro och osäkerhet medan en hög färdighet kan leda till uttråkning. Det är när utmaningen matchar färdighetsnivån som flow kan infinna sig. Vanligtvis kan individer själva bedöma var dessa nivåer bäst matchar varandra. Det finns dock en rad situationer som vi alla upplever i våra liv där andra säger åt oss vad vi ska göra och där relationen mellan färdighet och utmaning inte är optimal. Långt därifrån.

Att vara i flow, som är en positiv upplevelse, för med sig en rad saker. När man är i flow och förbättrar sin färdighet lära man sig. Ökad färdighet måste innebära ett lärande även om det är ett utökat lärande av något man redan kan. Det innebär också att man blir bättre på att bedöma utmaningens nivå. För varje gång man matchar utmaning med sin förmåga lär man sig vilken som är den bästa relationen. Detta är inte bara en optimal upplevelse utan ett optimalt sätt att lära. Varför vill vi inte lära oss när vi är i ett tillstånd av tillfredställelse? Faktum är att många tror att lärande måste vara tråkigt och kännas svårt. Annars är det inte lärande. I detta och många andra fall är den uppfattningen felaktig. Lärande kan vara roligt och kännas lätt. Det är inte detsamma som att det är lätt. När man är i flow handlar man trots allt på den yttersta gränsen av sin förmåga. Om det inte är på yttersta gränsen av sin förmåga kan man inte uppnå flow. Det är alltså svårt men känns bra ändå. Man är i ett flöde. Man har flyt.